Tuffing

Vi har ofta tänkt på att Albin verkar ha väldigt hög smärttröskel. Det är inte ofta han gråter för att han har slagit sig utan han reser på sig och leker vidare utan att bry sig. När han slår sig rejält så gråter han givetvis, men det går väldigt fort över.

Idag gjorde han en praktvurpa vid vardagsrumsbordet. Han snubblar och for med huvudet före in i bordskanten (just den bordskanten som han har pillat bort kantskyddet från, givetvis) med en ljudlig duns. Det såg riktigt otäckt ut och eftersom han började gråta förstod man att det kunde vara fara och färde. Det såg ut som om han for med hakan eller munnen före så vi tittade givetvis så att alla tänder var kvar eller om det blödde. Det gjorde det inte och Albin slutade snabbt att gråta och ville fortsätta leka. "Jaha, det såg nog ondare ut än det var och dunsen kom nog från när han slog i golvet", tänkte vi.

Sedan vid blöjbytet en bra stund efteråt ser vi att han har ett rejält märke på hakan. Det lär faktiskt ha gjort ont, helt enkelt, men Albin är tuff.

 Märket är fortfarande markant efter fyra - fem timmar.