Albin ser på racing

Albin Verkade tycka att Formel 2 på Spa-Francorchamps var lite sådär. Det hände inte så mycket. Pappa höll med.

På BB

Det blev en hel del dagar på BB för oss. Alldeles för många började vi tycka. Sofie blodtryck var helt galet högt och samtidigt tappade Albin lite väl mycket i vikt, trots att vi tyckte att han åt så bra och så ofta. De första dagarna hade vi ett rum för oss själva, vilket innebar att jag fick stanna över natten. Det var ju en faslig tur, då Sofie ju knappt kunde röra sig de första dagarna på grund av att en massa kirurger varit och rotat i hennes mage. Sofie låg i sängen och matade Albin och jag fick vara på stand-by när det var dags för blöjbyte eller allmänt flyttande av bebis.

Första natten var galen. Albin hade sovit hela dagen och ville ju då självklart inte fortsätta så under natten. Det kändes inte som det blev någon sömn alls och jag tänkte verkligen att det här kommer jag aldrig att klara av. Jag behöver sömn!

Andra natten var lite bättre och plötsligt hade nog kroppen bestämt sig för att anpassa sig till lite sömn för trots att man skulle kunna somna på några sekunder om man lade sig ner, så kändes det inte som om man nödvändigtvis behövde det.

Albin fick i dagrummet på BB höra sin första låt också. Kents Musik Non-stop blev det första han lyssnade på. Värre låtar kan livet börja till.

Efter fyra nätter kom några barnmorskor in och snodde min säng då det var dags för Sofie att få sig en rumskamrat. Det innebar att jag inte längre fick sova över och Sofie såg inte riktigt fram emot en natt ensam då hon fortfarande inte kunde stiga upp ur sängen utan att få väldigt ont och bli svimfärdig och att hon inte kunde lyfta upp Albin själv från hans lilla säng. Personalen fick också för sig att ta Sofies blodtryck varje halvtimme mellan 23 och 03, vilket ju sätter eventuella sovplaner helt ur spel. När jag kom tillbaka morgonen efter så var Sofie väldigt less och ville hem.

Sofies läkare tyckte att hon kunde få åka hem med lite blodtrycksmedicin, så nu hängde det på Albin, som ju tyvärr inte gått upp något i vikt. Han låg nu på ynka 2625 gram. Som tur väl var tyckte barnläkaren att det kanske skulle vara bra om vi kom hem och kunde varva ner lite. Hon ville dock inte skriva ut oss utan vi fick åka hem på permission och komma tillbaka morgonen efter för ny koll.

Det var otroligt skönt att få komma hem och slippa allt spring med tester och annat som var på BB. Vi kom tillbaka dagen efter till BB ganska så utvilade och med förhoppningen att vi skulle få bli utskrivna för gott. Det blev vi inte. Albin hade gått ner till 2575 gram. Den här dagens barnläkare tog det dock med fattning (något som barnmorskor inte verkar göra) och tyckte att Albin såg ju pigg och alert ut och eftersom amningen fungerade så blev det en dag till hemma för att komma tillbaka för en ny koll dagen efter. Om Albin då hade vänt i vikt tyckte han att vi skulle skrivas ut.

Dagen efter var vi där och toppade upp Albin rejält med lite mat i korridoren på sjukhuset. 2590 gram! En ökning! Barnmorskan var nöjd och vi blev nu officiellt utskrivna efter en vecka på BB. Härligt!

// Andreas

Albins första dag

Det var meningen att Albin skulle plockas fram med ett planerat kejsarsnitt den 29:e juni på grund av att han låg med rumpan neråt. Den 29:e är för övrigt samma dag som farmor fyller år, men det lät inte som om hon var överdrivet besviken över att få dela sin födelsedag med barnbarnet. Sådan var planen. Sofie hade precis gått på semester och det fanns en hel del som skulle hinnas med. Ett besök hos barnmorskan, tisdagen den 16:e, ändrade dock planerna litegrann. Redan samma dag blev Sofie inlagd på sjukhus med trolig havandeskapsförgiftning. Havandeskapsförgiftning i ett sådant här sent skede är dock inte lika farligt som det låter. Botemedlet är att man plockar ut bebisen, som enligt läkaren var helt färdig vid det här laget.

Vi fick ett nytt datum. 18:e juni var det nu som gällde. I stället för farmors födelsedag hamnade vi nu på vår bröllopsdag.

Den artonde juni började tidigt på morgonen för oss. Sofie låg ju redan på sjukhuset och jag var på plats halv åtta. Båda av oss hade faktiskt haft en god natts sömn, men nu på morgonen var det nog allt lite nervöst. Sofie fick ta sig en morgondusch och hoppa i stiliga kläder. Vid tio över åtta rullades så Sofie ner mot operationssalen. Själv fick jag följa med och rulla på en liten bebissäng. I operationssalen var det fullt med folk i gröna kläder. Först av allt sattes en ryggbedövning, något Sofie hade oroat sig över. Som tur väl var var det inte så illa. Sofie placerades på ett operationsbord och fick ligga med båda armarna utsträckta, i någon slags Jesus-pose, med dropp och grejor i båda handlederna.

Ett skynke sattes upp för att förhindra att Sofie eller jag skulle få alldeles för många glimtar av en öppen mage. Efter en liten stund berättade narkosläkaren att nu hade de lagt snittet. Sofie kände inte ens att de hade börjat. Där efter gick allt väldigt snabbt. "Nämen hej", hördes och det följdes av en skrikande Albin. Det gick på bara några minuter.

Sofie fick en kort liten glimt av en geggig Albin innan han bars in i ett rum bredvid. Dit fick jag också följa med och fick titta in Albin lite närmare där han låg på ett litet bord tillsammans med sin moderkaka. Den ena geggigare än den andra. Barnmorskan torkade av honom lite och räckte över saxen till mig för att klippa av navelsträngen. Det var betydligt segare än väntat och inte alls särskilt mysigt på något sätt. Ett steg i processen jag hade kunnat hoppa över, men det är tydligen något viktigt för papparollen, sägs det.

Albin var väldigt högljudd och gillade inte alls läget. Han lindades in i en filt och jag fick då hålla honom för första gången. Efter en liten fotosession gick vi tillbaka ut till operationssalen där Sofie väntade otåligt. Jag fick fortsätta att hålla honom medan kirurgerna sydde ihop Sofie, vilket tog betydligt längre tid än själva utplockandet. När de väl var klara flyttades hon över till en vanlig säng och fick då stifta bekantskap med Albin.

Sofie och Albin rullades iväg, på väg mot BB. Jag hängde på med min bebissäng, som nu hyste en moderkaka i en plastburk. Vi tog en liten paus på förlossningsavdelningen där Albin vägdes och mättes. Han var en väldigt liten krabat, 46 centimeter lång och 2964 gram tung. Nu öppnade han också ena ögat, för att ta sig en titt på allt ståhej.

Efter vägningen och mätningen kom vi tillbaka till rummet på BB och vi lämnades för första gången ensamma med vår nye familjemedlem. Han hade nu lugnat ner sig betydligt och spenderade resten av dagen med att proväta, ligga och titta lite samt att sova.


// Andreas