På BB

Det blev en hel del dagar på BB för oss. Alldeles för många började vi tycka. Sofie blodtryck var helt galet högt och samtidigt tappade Albin lite väl mycket i vikt, trots att vi tyckte att han åt så bra och så ofta. De första dagarna hade vi ett rum för oss själva, vilket innebar att jag fick stanna över natten. Det var ju en faslig tur, då Sofie ju knappt kunde röra sig de första dagarna på grund av att en massa kirurger varit och rotat i hennes mage. Sofie låg i sängen och matade Albin och jag fick vara på stand-by när det var dags för blöjbyte eller allmänt flyttande av bebis.

Första natten var galen. Albin hade sovit hela dagen och ville ju då självklart inte fortsätta så under natten. Det kändes inte som det blev någon sömn alls och jag tänkte verkligen att det här kommer jag aldrig att klara av. Jag behöver sömn!

Andra natten var lite bättre och plötsligt hade nog kroppen bestämt sig för att anpassa sig till lite sömn för trots att man skulle kunna somna på några sekunder om man lade sig ner, så kändes det inte som om man nödvändigtvis behövde det.

Albin fick i dagrummet på BB höra sin första låt också. Kents Musik Non-stop blev det första han lyssnade på. Värre låtar kan livet börja till.

Efter fyra nätter kom några barnmorskor in och snodde min säng då det var dags för Sofie att få sig en rumskamrat. Det innebar att jag inte längre fick sova över och Sofie såg inte riktigt fram emot en natt ensam då hon fortfarande inte kunde stiga upp ur sängen utan att få väldigt ont och bli svimfärdig och att hon inte kunde lyfta upp Albin själv från hans lilla säng. Personalen fick också för sig att ta Sofies blodtryck varje halvtimme mellan 23 och 03, vilket ju sätter eventuella sovplaner helt ur spel. När jag kom tillbaka morgonen efter så var Sofie väldigt less och ville hem.

Sofies läkare tyckte att hon kunde få åka hem med lite blodtrycksmedicin, så nu hängde det på Albin, som ju tyvärr inte gått upp något i vikt. Han låg nu på ynka 2625 gram. Som tur väl var tyckte barnläkaren att det kanske skulle vara bra om vi kom hem och kunde varva ner lite. Hon ville dock inte skriva ut oss utan vi fick åka hem på permission och komma tillbaka morgonen efter för ny koll.

Det var otroligt skönt att få komma hem och slippa allt spring med tester och annat som var på BB. Vi kom tillbaka dagen efter till BB ganska så utvilade och med förhoppningen att vi skulle få bli utskrivna för gott. Det blev vi inte. Albin hade gått ner till 2575 gram. Den här dagens barnläkare tog det dock med fattning (något som barnmorskor inte verkar göra) och tyckte att Albin såg ju pigg och alert ut och eftersom amningen fungerade så blev det en dag till hemma för att komma tillbaka för en ny koll dagen efter. Om Albin då hade vänt i vikt tyckte han att vi skulle skrivas ut.

Dagen efter var vi där och toppade upp Albin rejält med lite mat i korridoren på sjukhuset. 2590 gram! En ökning! Barnmorskan var nöjd och vi blev nu officiellt utskrivna efter en vecka på BB. Härligt!

// Andreas