Albins första dag

Det var meningen att Albin skulle plockas fram med ett planerat kejsarsnitt den 29:e juni på grund av att han låg med rumpan neråt. Den 29:e är för övrigt samma dag som farmor fyller år, men det lät inte som om hon var överdrivet besviken över att få dela sin födelsedag med barnbarnet. Sådan var planen. Sofie hade precis gått på semester och det fanns en hel del som skulle hinnas med. Ett besök hos barnmorskan, tisdagen den 16:e, ändrade dock planerna litegrann. Redan samma dag blev Sofie inlagd på sjukhus med trolig havandeskapsförgiftning. Havandeskapsförgiftning i ett sådant här sent skede är dock inte lika farligt som det låter. Botemedlet är att man plockar ut bebisen, som enligt läkaren var helt färdig vid det här laget.

Vi fick ett nytt datum. 18:e juni var det nu som gällde. I stället för farmors födelsedag hamnade vi nu på vår bröllopsdag.

Den artonde juni började tidigt på morgonen för oss. Sofie låg ju redan på sjukhuset och jag var på plats halv åtta. Båda av oss hade faktiskt haft en god natts sömn, men nu på morgonen var det nog allt lite nervöst. Sofie fick ta sig en morgondusch och hoppa i stiliga kläder. Vid tio över åtta rullades så Sofie ner mot operationssalen. Själv fick jag följa med och rulla på en liten bebissäng. I operationssalen var det fullt med folk i gröna kläder. Först av allt sattes en ryggbedövning, något Sofie hade oroat sig över. Som tur väl var var det inte så illa. Sofie placerades på ett operationsbord och fick ligga med båda armarna utsträckta, i någon slags Jesus-pose, med dropp och grejor i båda handlederna.

Ett skynke sattes upp för att förhindra att Sofie eller jag skulle få alldeles för många glimtar av en öppen mage. Efter en liten stund berättade narkosläkaren att nu hade de lagt snittet. Sofie kände inte ens att de hade börjat. Där efter gick allt väldigt snabbt. "Nämen hej", hördes och det följdes av en skrikande Albin. Det gick på bara några minuter.

Sofie fick en kort liten glimt av en geggig Albin innan han bars in i ett rum bredvid. Dit fick jag också följa med och fick titta in Albin lite närmare där han låg på ett litet bord tillsammans med sin moderkaka. Den ena geggigare än den andra. Barnmorskan torkade av honom lite och räckte över saxen till mig för att klippa av navelsträngen. Det var betydligt segare än väntat och inte alls särskilt mysigt på något sätt. Ett steg i processen jag hade kunnat hoppa över, men det är tydligen något viktigt för papparollen, sägs det.

Albin var väldigt högljudd och gillade inte alls läget. Han lindades in i en filt och jag fick då hålla honom för första gången. Efter en liten fotosession gick vi tillbaka ut till operationssalen där Sofie väntade otåligt. Jag fick fortsätta att hålla honom medan kirurgerna sydde ihop Sofie, vilket tog betydligt längre tid än själva utplockandet. När de väl var klara flyttades hon över till en vanlig säng och fick då stifta bekantskap med Albin.

Sofie och Albin rullades iväg, på väg mot BB. Jag hängde på med min bebissäng, som nu hyste en moderkaka i en plastburk. Vi tog en liten paus på förlossningsavdelningen där Albin vägdes och mättes. Han var en väldigt liten krabat, 46 centimeter lång och 2964 gram tung. Nu öppnade han också ena ögat, för att ta sig en titt på allt ståhej.

Efter vägningen och mätningen kom vi tillbaka till rummet på BB och vi lämnades för första gången ensamma med vår nye familjemedlem. Han hade nu lugnat ner sig betydligt och spenderade resten av dagen med att proväta, ligga och titta lite samt att sova.


// Andreas