Albin vill inte gå hem #2

Om Albin inte ville gå hem från dagis igår så ville han helt klart inte gå hem från dagis idag. Han satt inne och läste en bok med fröken och Isabell när jag kom. Jag fick ett glatt "Pappa!" tillrop och han sprang för att möta mig. På vägen mot mig hittade han en leksak på golvet och fastnade där. Jag frågade fröken hur dagen hade gått och sånt och satte mig sedan med Albin och ställde samma fråga. Det är en fråga han aldrig svarar på men jag är inte den som ger mig. Ungefär så här blev sedan vår dialog:

- Ska vi klä på oss ytterkläderna?
- Nä.
- Nähe. Vill du inte gå hem?
- Nä.
- Men vi ska ju hem och äta!
- Nä.
(Nu tänker jag till och slänger ur mig trumfkortet som alltid fungerar:)
- Jag vet inte var dina skor är. Kan du hitta dem?
- Där. (Albin pekar nonchalant ut mot ytterdörren)
- Ska vi gå och hämta dem?
- Nä.
- Då går jag och hämtar dem själv.
(Här är då tanken att jag går ur rummet och Albin tassar efter, men Albin skiter idag blankt i att jag går.)

Någonstans här var det slut på finliret och jag plockar upp Albin och går mot hans kläder. Helt fel taktik. Albin skriker och fäktar. Fäktar och skriker. Sedan gråter han så tårarna sprutar. Sen blir han sur och ropar på mamma. Det gör han alltid när han känner sig felbehandlad. Inte skulle väl mamma göra något så här elakt? Albins härliga humör smittar av sig. Snart sitter Isabell bredvid och tjuter för fulla muggar för hon vill minsann inte heller gå hem.

Kalabalik.

När vi har kommit ut har Albin lugnat ner sig. Men tro inte att han glömt att han är sur på mig. Vi går mot bilen. Albin gör det motvilligt och visar det på alla tänkbara sätt. Han sätter sig flera gånger mitt på parkeringen och surar. Jag låter honom sitta där tills det kommer en bil. Då lyfter jag upp honom och sätter honom bredvid bilen. När bilen försvunnit sätter sig Albin mitt på parkeringen igen. En ny bil kommer och prceduren upprepas. Efter en stund kommer Albin på att det är enklare att sätta sig i en snödriva bredvid bilen istället för då slipper jag flytta honom så ofta.

 
Så där sitter han medan jag försöker hitta på kreativa sätt att få in honom i bilen utan att han ska få ett nytt utbrott. Till slut kommer vi överens om att vi ska leka lite ute i snön med hink och spade när vi kommer hem. Det tycker han är en bra deal och går med på att hoppa in i bilen.

Väl hemma är han på humör igen och gräver med spaden samt rullar nerför slänten i snön.