Oväderspromenaden

När det var dags för Albin att sova gick vi alla ut på en promenad. Solen sken, fåglarna kvittrade. Mamman smög iväg till jobbet medan vi killar fortsatte. Det var då molnen började se annorlunda ut. Albin somnade och det började regna lite lätt.

Småspringande tog vi skydd vid ICA Kuben. Efter en stund vaknade Albin. Han var inte så sugen på att stå kvar där under taket så vi beslöt oss för att gå in och köpa något att dricka. Därefter gick det bra att stå och vänta lite. Det började mullra.

 Regnet hade slutat och vi hade hört från Sofie på direktlänk från centrum att där regnade det något i hästväg. Kanske skulle vi klara oss. Efter lite funderingar beslöt vi oss i enighet om att göra en modig rusch till nästa tak: Konsumbutiken några hundra meter bort - och några hundra meter närmare hemmet.

Vi var fortfarande torra när vi kom till Konsum. Det mullrade på håll. Albin kände sig optimistisk. Han trodde inte att vi skulle få något regn på oss om vi snabbade oss hem. Själv var jag mer tveksam, men han verkade övertygad. Vi började gå. Någon kilometer hemifrån brakade helvetet loss. Eller, det började åska, blixtra och regna. Eftersom jag gillar åska och tycker det är spännande med blixtar försökte jag få Albin att tycka detsamma. Han verkade också tycka att det var lite coolt och han fick i uppgift att ropa när han såg en blixt och sedan skulle vi vara beredda på smällen. Det regnade nu. Det regnade av rent bibliska mått. Det regnade så mycket att det var komiskt. När vi kom hem var till och med Albin som satt under regnskyddet helt genomblöt så vi fick ta av oss alla kläder och gå omkring i handdukskjolar.

När vi berättade om vårt äventyr för mamma så var det just handdukskjolarna som tydligen var höjdpunkten.