Småkryp

I dag blev Albin åtta månader. Detta firade han genom att i ottan (det kändes i alla fall så) för första gången på riktigt krypa framåt! Han fick syn på en bok på Sofies sängkant och tog fyra små kliv dit. Lite oväntat måste jag säga. Jag var tvungen att vakna till riktigt ordentligt och flytta tillbaka honom till utgångspositionen. Så höll vi på i tre gånger till. Sedan skulle vi visa upp hela baletten för mamma, men då stod han bara och gungade för att sedan tippa åt sidan. Efter mycket om och men fick dock mamma se en liten demo.

På tal om mamma. När Albin har varit riktigt ledsen och upprörd har hans gråt ofta gått över till ett mammamammamamma.... Vi har mest tagit det som en slump, det är ju ändå ett bra ljud att göra när man gråter. I går tog Sofie en sväng på stan och var enligt Albin borta alldeles för länge. När jag hade spelat ut alla mina kort började Albin ropa på mamma (utan att gråta). Mamma! Mammamamma! Sedan gick vi omkring lite i lägenheten och Albin var lite småsur och sa "Mamma" stup i kvarten. När hon då äntligen kom hem möttes hon av ett härligt gapskratt. Hon tog dock lite för lång tid på sig med att ta av ytterkläderna och städa undan allt hon shoppat så då fick hon minsann också höra lite "Mamma mamma mamma!!".

Min slutsats av det här är att alla dessa "Baba baba" Albin alltid säger, måste ju betyda pappa. Det är den enda rimliga slutsats som kan dras.

Albin har också koll på Bubba från Robinson och pratar ganska ofta om honom.