Mamma sover

Som tidigare nämnts var natten mot onsdag ganska så jobbig. Det innebar att ingen av oss vaknade utsövda och speciellt Sofie var ganska så däckad. Då vädret var bra tog jag och Albin oss en liten promenad så att Sofie skulle kunna sova någon timme eller två. Vädret var fint - nästan för fint - och fåglarna kvittrade. Albin sov redan innan promenaden startade och förhoppningen var att han åtminstone skulle sova en timme.

Promenaden började med rejält mycket uppförsbacke. Målet var en tur till Sidsjön. Kanske till och med ett varv runt om Albin sov hela tiden. Det gjorde han nästan. En timme in på promenaden, och precis så långt hemifrån som jag tänkt gå, vaknade han med ett gallskrik. Jag började gå fortare, eftersom det är bara mamma som gäller vid gallskrikssituationer. Jag såg framför mig en timmes skrik innan jag var hemma. Som tur väl var upptäckte Albin att ingen tänkte plocka upp honom och slutade skrika efter bara några minuter. Han sov sedan hela vägen hem och vaknade inte förrän han lyftes in i lägenheten. Väl där möttes vi av en nyvaken Sofie som vi väckte efter en tvåtimmars tupplur.

Promenadvägen visas pedagogiskt nedan. 9,4 kilometer blev det till slut med en hisnande medelhastighet på 4,95 km/h.