Vill inte sova

Albin ville inte alls sova, men det ville mamma. Därför passade det ju bra att jag var lite promenadsugen. Albin ville dock inte sova i vagnen heller. Först låg han och tittade i trettio minuter och sedan fick han nog. Med råge. Gallskrik och totalvägran att låta nappen göra sitt jobb. Det var bara att gilla läget och hoppas att han tröttade ut sig själv lite. Efter femton minuter började skriken bli mindre och mindre ihärdiga och jag lyckades lura in nappen efter en stund. Då krävdes det inte lång tid innan han äntligen sov.

Han vaknade efter mindre än en halvtimme efter att att han lade av två rejäla pruttar (i bästa Horn of Gondor-stil) som ekade över hela centrala Sundsvall.