Det är köket som gäller

Han vet vad han vill, den lille mannen. Framåt kvällen då grinigheten satte igång dög ingen plats i lägenheten förutom köket. Alla försök att gå därifrån möttes av högljudda protester. Allra bäst var det hänga lite vid diskbänken. Det tyckte dock jag var lite tråkigt, det är inget ställe jag direkt blir lycklig över att titta på. Efter lite överläggande kom vi överens om kompromissen med ett babygym framför ugnen.

De högljudda protesterna är i och för sig inget nytt fenomen, men ljuden är nya. Han testar numera ett slags högfrekvent glaskrossarljud som han håller i länge och som sedan mer och mer går över till ett gurglande skrik. Det låter precis som när man trampar en nyckläckt dinosaurie på svansen, vi vet ju alla hur det låter. Våra grannar vet definitivt hur det låter. Samma sorts ljud kan även användas när man är glad, men det presenteras då lite annorlunda.