Stackars lillgubben

Idag när jag hämtade Albin på dagis berättade de att han hade ramlat igen. Den här gången hade han snubblat inne på dagis och bitit sig i tungan (igen). Han var dock vid gott humör när jag hämtade honom och satt och mumsade på en banan. Vi gick bort till hans avdelning för att klä på sig (de brukar samla alla barnen i en avdelning vid halv fem eftersom det inte är så många barn kvar då) och jag står och kollar var alla hans kläder är medan han står och tittar ut vid dörren.

Plötsligt hör jag att han börjar gnälla lite. Låter som vanligt "trött och hungrig"-gnäll så jag säger att han ska få en ny banan när vi kommer hem. Då kommer han in till mig och jag ser att han har blod runt hela munnen. Får lite halvpanik och blöter lite papper och torkar runt munnen. Albin sträcker ut tungan för att visa var han har ont och då ser jag att han ju lyckats bita sig igen på samma ställe när han åt upp bananen. Det är ett stort jack på sidan av tungan och det blöder rejält. På blekingska skulle jag säga att det pissbloar. Han tycker att jag ska torka med papperet på tungan, så då gör jag det. Ser att det ganska snabbt slutar blöda i samma frekvens så jag säger åt honom att vi går hem och tar lite flytande alvedon (som ju är lokalbedövande). Albin går med på att gå hem, sträcker ut tungan ibland och gnäller till.

På vägen hem är han helt tyst och när jag tagit in vagnen har han somnat. Med lite blod i mungipan. Innan jag har hunnit fundera på om jag ska väcka honom eller låta honom sova kommer mamman hem fråm jobbet och han vaknar. Han sätter sig hos mamma och får i sig lite alvedon. Med jämna mellanrum visar han tungan och var det gör ont.

Vi är lite rädda att han inte ska kunna äta något, men han dricker snabbt upp två stora drickyoghurtar med hjälp av sugrör och käkar sedan en hel del ris (men ingen kyckling). Under kvällen har han verkat ganska normal, men ville att mamma skulle blåsa på tungan vid nattningen.